I takt med att konsumenternas krav på transparens och säkerhet ökar har spårbarhet blivit en hörnsten i livsmedelsindustrin. Genom att integrera 2D-koder direkt på förpackningens yta skapas möjligheter att följa varje råvara från jord till bord, samtidigt som effektiva arbetsflöden upprätthålls.
Vid tidig planering i produktionsfasen är det viktigt att hitta bra märkningslösningar för livsmedelssektorn för att undvika framtida flaskhalsar och säkerställa både spårbarhet och efterlevnad av gällande lagkrav. Genom att tänka igenom kodningsstrategin redan vid receptutveckling och förpackningsval öppnas dörrar till förbättrad kommunikation med leverantörer, distributörer och slutkonsumenter.
Tekniken bakom 2D-koder för livsmedelsförpackningar
Modern bläckstrålsteknik och termisk överföringsutrustning har gjort det möjligt att skriva små, men ändå läsbara, 2D-koder på en rad olika förpackningsmaterial – från plastfilmer till kartong. Koderna kan innehålla mycket mer information än traditionella streckkoder, exempelvis produktionsdatum, batchnummer, ursprungsland och till och med länk till digitala certifikat eller produktionsloggar.
För att säkra läsbarheten är det avgörande att anpassa kodstorlek och kontrast efter materialets färg och yta. Vissa livsmedel, som oljor eller feta såser, kan kräva särskilda bläckformuleringar för att säkerställa att koden inte spolas bort eller bleks under förvaring och transport.
Fördelar med spårbarhet för konsument och producent
Spårbarhet via 2D-koder stärker konsumenternas förtroende genom att erbjuda enkel tillgång till detaljerad produktinformation via smartphone. Med en snabb skanning kan köparen kontrollera att produkten är säker, autentisk och nyligen producerad. Detta är särskilt viktigt i tider av återkallelser där snabbt agerande kan minimera risker och varumärkesskador.
För producenter innebär koderna bättre lagerstyrning och möjlighet att automatisera delar av logistikkedjan. Vid godssortering och packlinjer kan scannrar läsa av koden för att säkerställa rätt destination och undvika fel i distributionen, vilket minskar svinn och sparar både tid och pengar.
Implementering i produktionslinjen
Införandet av 2D-kodning kräver en noggrann utvärdering av befintlig utrustning och arbetsflöden. Ett vanligt tillvägagångssätt är att börja med pilotinstallationer på enskilda linjer för att testa olika bläcktyper och styrsystem. Därefter kan data från pilotfasen användas för att skala upp till hela fabriken utan att störa pågående produktion.
Utbildning av personal är en annan kritisk faktor. Operatörer behöver förstå både det tekniska och regulatoriska perspektivet – hur koder ska placeras, vilken information de måste innehålla och hur man hanterar eventuella felavläsningar. Genom löpande utbildningar och tydliga arbetsinstruktioner blir övergången smidigare och mer kostnadseffektiv.